Uppsägning med respekt

Det är onsdag. Klockan är 14.30. Vi befinner oss i ett större rum där 40 personer i en och samma sektion är samlade. De är tysta och väntar spänt på det som komma skall.

VD tar till orda:
-       Vi kommer att lägga ner den här sektionen av företaget. Vi har försökt att få lönsamhet i tre års tid, utan att lyckas, vi ser ingen framtida möjlighet att nå lönsamhet och nu måste vi tyvärr lägga ner. Jag är verkligen ledsen över att behöva ge upp. Det sitter ett otroligt kompetent team här inne, jag vet att med rätt förutsättningar skulle vi kunna göra väldigt bra saker….

De allra flesta i publiken slutade lyssna efter första meningen. I deras huviden pågår en egen dialog:

Jag visste det…
Vad ska jag göra nu?
Hur ska jag klara mig ekonomiskt?
Undrar när vi ska sluta…
Finns det andra jobb på företaget?
Var ska jag söka jobb…
Jag trivs ju så himla bra här…
Det ska bli skönt att lämna det här stället…

Vi vet att de inte lyssnar längre. Därför ska företagsledaren inte prata så länge. De budskap han sänder kommer att återupprepas många gånger under resans gång.

När företagsledaren förbereddes inför sitt tal påmindes han om att  han ska säga att han är ledsen, och han får visa att han är både ledsen och upprörd. Många försöker dölja det. Det gör att de uppfattas som känslokalla och distanserade. Det är därför vi coacher alltid påminner om det. Ibland skriver vi till och med ner det i talarmanuset.

Vi har gett plats för reflektion och kaffe efter samlingen. Därefter ska medarbetarna få träffa sin närmsta chef. Nästa dag ska de individuella samtalen ske. Då ska chefen prata framtid med medarbetarna. De allra flesta kommer att få gå, men det finns några tjänster att söka internt.

Det finns en hel del som måste göras innan sektionen lägger ner. Vad det är vet medarbetarna bäst. Därför kommer chefen att boka in ett efterföljande samtal där man planerar hur arbetet ska läggas upp fram till nedläggningen. Vi räknar med att medarbetarna kommer att vilja göra även nedläggningen på bästa sätt, för företaget, sina kollegor, samarbetspartners och kunder.

Medarbetarna kommer att få hjälp av jobbcoacher via ett avtal som företaget skrivit. De blir inte helt arbetsbefriade under nedläggningen, då deras insatser krävs för att nedläggningen ska fungera på bästa sätt. Men alla får veta att de kommer att kunna söka jobb under arbetstid och att de kan ta ledigt när arbetet så tillåter.

Samtliga chefer budskapsdokument och checklistor. Budskapsdokumenten skickas ut varje morgon, via e-post, äve om de inte är uppdaterade. Detta för att skapa en rutin av att frågor och svaren slängs och ersätts varje morgon, så att cheferna alltid utgår från det allra senaste.

Cheferna har även till uppdrag att skicka in nya frågor till kommunikationsteamet, så att vi vet att vi har svar på rätt frågor.

Vi vet att cheferna har en svår uppgift. De ska se till att medarbetarna får en bra sista tid på företaget, samtidigt som de ska sluta strax efter medarbetarna. Det är svårt och vi vill inte att de värjer sig. Därför har alla tillgång till en personlig chefsstödjare.

Det här projektet gick bra. Men vi lärde oss en viktig sak. Cheferna borde ha haft kontakt med sina chefsstödjare under en längre tid innan medarbetarna informerades. Förtroende byggs upp över tid och cheferna tog och fick inte tillräckligt med stöd från chefsstödjarna. Det gjorde tyvärr att deras resa ibland blev för svår och i vissa fall påverkade det även medarbetarna negativt.

 

Posted in Employer branding, Intern kommunikation | Leave a comment

Panikstängning visar människosynen på Media Markt

Media Markt i Malmö panikstängde igår. På morgonen öppnade de varuhuset som vanligt. Strax före lunch meddelade Media Markts Sverige-vd Per Kaufmann om att varuhuset skulle stängas omedelbart. Inhyrda vakter hindrade nya kunder att komma in och Kaufmann sa att personalen inte fick röra sig fritt i varuhuset eftersom det fanns risk för förstörelse och stölder.

När han ska förklara sig i Sydsvenskan levererar han följande citat:

-       Jag säger inte att det skulle ha hänt här. Men, ja – jag delade med mig av den erfarenhet vi har från andra platser.

Anna Sjödin, kommunikationschef på Media Mark, förklarar för Dagens Handel att den snabba stängningen gjordes av omsorg om personalen.

En av säljarna på Media Markt säger till Sydsvenskan:

-       Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta över att plötsligt bli betraktad som en tjuv på den arbetsplats som jag jobbat på i fem år.

Personal och kunder på plats fick säkerligen en riktigt obehaglig upplevelse igår, som de sent ska glömma. Media Markts agerande kommer att kritiseras i media, på Internet och vid privata samtal under en lång tid framöver.

Men hur blir det så här?
Jag kan säga att det inte hade hänt på ett företag med en annan inställning till medarbetarna. Det hade aldrig skett på ett företag där man är säker på sina rekryteringsprocesser, där man vet att man tar in de bästa möjliga medarbetarna och ger dem rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb. På en sån arbetsplats vet man att de anställda är stolta över det de gör, att de alltid vill göra ett bra jobb och att de värnar om sina kunder.

På ett sånt företag går man inte direkt från de fackliga förhandlingarna till varuhuset för att panikstänga. Där hittar man en annan lösning.

Jag förstår att beslutet att stänga precis före lunch var ett medvetet beslut taget i all välmening. Och jag tror nog att de hade förberett det en del. Men visst blev det fel. Nog sände de fel signaler: Media Markt bryr sig inte om kunderna, eller kundupplevelsen. Ej heller sin personal, de ser nämligen personalen som potentiella tjuvar och vandaler.

Det är lätt att stå utanför och döma. Svårare att stå mitt i och ta rätt beslut. Därför måste man ta in utomstående rådgivare i dessa lägen. Kanske hade de utomstående bollplank. Fel utomstående bollplank menar jag då, eller så struntade de i vad bollplanket sa.

Jag har inte en aning om hur Media Markt borde ha gjort, så det tänker jag inte gå in på. Men i morgon kan jag berätta om hur det gick till när jag var bollplank vid en nedläggning av en sektion i ett företag.

Läs artikeln i Sydsvenskan.

Läs artikeln på Dagens Handel.

Posted in Employer branding, Extern kommunikation, Intern kommunikation, Krishantering | Leave a comment

Snacka snyggt

Jag har gått på kurs – Snacka snyggt med Elaine Eksvärd. Den var riktigt bra!

Jag imponerades av många saker och vill verkligen rekommendera kursen. Vi var tolv deltagare och alla snackade mycket snyggare vid den sista övningen än vid den första. Två av deltagarna rörde mig till tårar.

De två dagarna bevisade att övning ger färdighet. Utvecklingen var enorm.

Jag är glad att Elaine inte stöper alla i den retoriska formen, utan att hon låter alla utvecklas och förstärka sin unicitet. ”Ditt bästa, retoriska jag”, säger hon. ”Ditt bästa, unika jag, på scen”, säger jag.

Men vad var det som imponerade allra mest?

  • Elaines höga värden på social kompetens. Hon var 100-procentigt närvarande, hela tiden. Hon såg och inkluderade alla. Hon behövde tydligen inga sociala pauser.
  • När en och en halv dag gått bad hon oss att skriva en önskelista över vad vi ville veta mer om. Utifrån den skräddarsydde hon en timmes föreläsning. Snyggt!
  • Vi ska få tre inspelade framträdanden av oss själva och Elaines skriftliga feedback skickade till oss efter kursen.

Och vilka insikter tar jag med mig?

  • Alla kan bli bättre talare.
  • Jag måste vara tyst under min entré.
  • Man blir trött efter en och en halv dags kursande – även om det är superintressant. Borde man dela upp de två dagarna?
  • Kort tidsaspekt gynnar kreativiteten. Eftertanke gör att framträdandet blir så mycket bättre.
  • Övning ger färdighet.

Också har jag fått en ordentlig ego-boost, för jag fick fin feedback för mina stunder på scen.

Gå den om ni kan! Den lyfter inte bara ditt snack, utan även din självbild, din energinivå och kreativitet. Också får man minst en ny person att beundra och inspireras av – Elaine.  Förmodligen kommer en del av deltagarna att lämna ett oförglömligt intryck också.

Länk till Snacka snyggt.

Posted in Att tala | 5 Comments

Snygg, trygg och kreativ föreläsning

Igår stod Lise Larsvik, på Bisnode Akademin, på Ekonomimässans Speakers corner och föreläste om kreditupplysningar. En trygg, snygg och kreativ föreläsning där budskapen kom fram med hjälp av inlevelse, bra historier och en annorlunda inramning.

lise1Historierna
Det är svårt att planera en kreativ process, och att återberätta den i efterhand. Först pratade vi igenom de viktigaste budskapen och formulerade historierna. Det blev tre riktigt starka historier.

Den ena handlade om en konkurs – den fick en partner till mig att börja gråta.

Den andra handlade om en entreprenör som tog en medveten risk för att nå framgång.

Och den tredje handlade om hur ekonomi och sälj kan hamna i konflikt eftersom deras mål inte alltid stämmer överens – den fick publiken att nicka igenkännande.

Vi hade några snygga övergångar som vi trodde skulle bli jättebra och intressanta. Men dem fick vi ta bort. De var inte lika bra som historierna. När Lise levde sig in i dem fick hon publiken att känna det hon kände. Och känslor är ett väldigt bra sätt att få en publik att minnas vad man sagt.

Bollar och vaser
När det gäller paketeringen gick vi en krokig väg fram till en riktigt snygg lösning. Vi funderade ett tag på att ha en massa frågetecken, och utropstecken på scen. Baserat på Bisnodes suveräna reklamkampanj. Så nämndes en tombola och vi stannade där ett tag. Jag gav mig ut på stan för att hitta en tombola, men misslyckades. Då kom Lise på att de hade en massa olika färgade bollar på kontoret. Vi spånade vidare på dem och snart hade vi sceneriet klart.

liseEn säck med bollar symboliserade Sveriges företag och under föreläsningen sorterade hon upp dem i:

  • grön glasvas, som var starkt kreditvärdiga företag
  • gul glasvas, där man måste ha lite extra koll
  • röd glasvas, där kredit avrådes.

Samtidigt beskrev hon hur en kreditpolicy underlättar, hur man kan undvika förluster och hur ekonomi kan bli säljarens bästa stöd för att finna de bästa kunderna.

Strul kring scen
Vi genrepade på en öppen scen i tisdags. Alla som gick förbi såg bollarna och många kommenterade dem. Kul inslag som väckte uppmärksamhet och fick presentationen att sticka ut.

Vi övade på en öppen scen eftersom speakers corner omges av en massa rörelse, människor som går förbi, stannar till och går vidare, i kombination med några som sitter still på sina stolar. Lise var otrolig på genrepet. Folket som rörde sig på scen störde henne inte alls. Hon kom inte av sig en enda gång. Hon mötte deras blick. Log. Välkomnade dem att sitta och lyssna och fortsatte engagerat med sin föreläsning.

Jag har hört, från publikan på Ekonomimässan att hon var super. Jag är stolt, förstås.

En föreläsning och kreditupplysningar kan låta trist. Men det var sannerligen inte Lises presentation!

Posted in Att tala | Leave a comment

Det tar tid

Nu vet jag! Jag vet varför vi glömmer så många av de fördrag vi ser, och varför många av dem inte är så bra. Grundorsaken är att få inser hur lång tid det tar att ta fram ett riktigt bra tal och framföra det på ett bra sätt.

Oavsett hur duktig du är tar det minst två arbetsdagar att göra ett riktigt bra tal. Och hur många planerar in två arbetsdagar för att ta fram sin presentation?

Jag vet. Lika många som gör riktigt bra tal.

De flesta av dem lägger bra mycket mer tid än så. Proffstalarna, som företagstalarna ofta delar scen med, har lagt ner hundratals timmar på att utforma, leverera och finslipa på sina tal. De får verkligen åhörarna att trivas, skratta och minnas dem.

Men visst är det synd! Att investera tid och pengar på att bjuda in och göra reklam för ett framförande, som publiken glömmer, eller inte tycker om.

Scenen är en reklamplats. Inte skulle man köpa ett reklamutrymme och göra en annons som ingen kommer ihåg eller förstår.

Så nästa gång du ska stå på scen. Boka in minst två dagar för att förbereda ditt tal, dina bilder och dokumentationen. Och öva, jättemycket. Alla duktiga talare övar.

Jättemycket.

Och vi minns dem.

Länge.

Det tjänar de pengar på. Du kan också tjäna pengar på att göra bra tal. Även om du inte får betalt för att tala så kan du säkerligen bygga varumärke och sälja mer av ditt företags produkter och tjänster om du gör bra tal.

Lycka till!

Kom på min föreläsning om du vill ha inspiration.

 

 

Posted in Att tala | Leave a comment

Ganska mycket tid över

Nej. Nu behöver jag nya uppdrag. Det blev så fasligt lugnt när jag lämnade Teracom. Från 190 till tio. Mitt psyke klarar inte riktigt av det. Jag har ju lika stor kapacitet som tidigare. Jag har svårt att hålla ångan uppe när jag har så låg sysselsättning.

Men jag glädjs över att 67 personer har anmält sig till min föreläsning om hur man blir en bättre talare. Också är jag jätteglad över att mina kontakter inte glömt mig. Även om de inte behöver mig just nu så är riktigt roliga uppdrag på väg in.

Men du, om du behöver hjälp med nåt idag, eller i nästa vecka, så säg till. Jag vill gärna ha lite mer att göra.

Posted in Vesirs kunder | Leave a comment

Jag gillar Peter Kopelman

För sex, sju år sedan lyssnade jag på Peter Kopelman, då vd på Microsoft. Han pratade nog i en timme och jag minns en historia han berättade. Det var ju många år sedan så jag återberättar den säkert inte korrekt:

När min dotter skulle lära sig cykla ramlade hon många gånger. Till en början blev hon ledsen efter varje fall. Men jag sprang ikapp och sa:
”Bra, nu är du ett steg närmre att kunna cykla.”
Det fick henne att beslutsamt kämpa vidare och till slut kunde hon cykla.

Jag leder mina medarbetare på Microsoft på samma sätt. Det är helt okej att göra fel, när vi gör fel lär vi oss, kommer vidare och når till slut målet.

Det, och att jag gillar Peter Kopelman, är det enda jag minns från hans tal. Det betyder förmodligen att det mesta han sa var rätt bra och tilltalade mig.

Jag skulle gärna göra affärer med eller arbeta på Microsoft baserat på känslan hans tal gav mig och den historia jag minns.

Forskningen visar att vi framförallt minns känslan ett tal skapar i oss och cirka tre procent av det som sägs. Därför är det extra viktigt att du ägnar en stor del av förberedelserna inför ett tal till att:

Skapa en tydlig bild av din målgrupp och bestäm dig för att du verkligen tycker om din publik.

Varför det?

  • För att vi har så lätt att tycka om människor som tycker om oss. Tycker du om publiken kommer publiken att tycka om dig.
  • När du tycker om någon gör du automatiskt allt du kan för att den du tycker om ska tycka om dig. Du blir helt enkelt den person som dina allierade har fallit för – ditt bästa jag.
  • Bestäm dig för att du tycker allra mest om dem som sitter längst bak. Då kommer du att tala och gestikulera så att budskapet når ända fram till dem.

Formulera ett budskap som motsvarar publikens förväntningar och ger dem värdefulla kunskaper.

Varför det?

  • Annars kommer de att bli besvikna.
  • När du litar på ditt buskap kommer du att leverera det med stolthet.

 

Ägnar du tid åt det kommer publiken att få en bra känsla och tycka om dig. Det kommer de att minnas.

 

Posted in Att tala | Leave a comment

Vassare presentationer

Idag bjuder jag in till en föreläsning med min alldeles lysande samarbetspartner, Lisa Sjöström på Rapsodi. Hon driver motståndsrörelsen mot trista presentationer och kan ge dig tips om hur dina presentationer kan bli ännu bättre.

Nu, när jag inte längre är kulturchef på heltid, hoppas jag på att få jobba mycket ihop med Lisa. Vi är nämligen ett riktigt bra team som kan stärka de flesta talare och höja deras framträdande ytterligare ett snäpp.

Vi har många spännande projekt på gång och just nu är vi i säljartagen. Vi har ett riktigt bra koncept och jag vet att vi gör ett bra jobb. Trots det gör säljsamtalet mig livrädd. Men, vad roligt det är när den man ringer gillar erbjudandet. Och hitintills har alla gjort det. Så jag fortsätter.

Se inbjudan här.

anmäl dig till anna.malmsten@vesir.se

Posted in Att tala, Extern kommunikation, Vesirs kunder | Leave a comment

Det var vi!

På ett okänt flygbolag för ett antal år sedan placerades en medelålders dam bredvid en man med en lite mörkare hudnyans. Hon tillkallade genast flygvärdinnan.

-       Ursäkta mig, men jag vill byta plats.
-       Varför?
-       Jag vill inte sitta bredvid en mörkhyad man.
-       Jag ska se vad jag kan göra åt saken, svarade flygvärdinnan och jäktade iväg.

Efter en lite för lång väntan för den frustrerade kvinnan återvände flygvärdinnan och sa:

-       Förlåt att du har fått vänta, men nu har jag en lösning på problemet. Det var inte möjligt att byta inom ekonomiklass, men jag har hittat en plats i första klass.

Den frustrerade kvinnan såg lättad ut då flygvärdinnan fortsatte, nu vänd till den mörkhyade mannen:

-       Så därför undrar vi om du vill byta plats.

Det är en fantastisk historia som fick små rysningar att krypa längst min ryggrad första gången jag hörde den. Storyn är så bra att den har färdats flera varv runt jorden. Ingen minns längre vilket flygbolag det var, det beror på vem som berättar den, för en del är det British Airways, för andra Swiss, jag tänker givetvis att det är SAS.

Nästan alla som hör den tänker nog att det flygbolaget, som gör ett så tydligt statement mot rasism, skulle de gärna flyga med.

Nu finns historian som ett filmklipp på YouTube. Kan det vara så att den här filmen är så slugt gjord att alla Portugiser (den är gjord där) känner igen flygbolaget och därmed tror att händelsen skett där? Hämtar flygbolaget hem storyn till sig?

Skulle det i så fall vara ett smart, eller ett dumdristigt pr-knep?

Klart att det är smart att associeras med storyn, men får man äta upp det den dag någon har letat upp flygvärdinnan eller den mörkhyade mannen och det visar sig att det var ett helt annat flygbolag?

Faktum är att i den här tappningen, när flygbolaget inte nämns och ingen logga syns är det ingen fara. Flygbolaget har ju inte påstått att det är deras story, de kanske bara har tillhandahållit en filmplats och kostym till skådespelarna.

Däremot tycker att jag moralen borde förhindra ett företag att ta ett annat företags story…

Vad tycker ni?

Se filmen

 

Posted in Extern kommunikation | Leave a comment

När en medarbetare avlider

Det här är ett av mina mest lästa och delade blogginlägg. Av en anledning jag glömt tog vi bort den. Nu publicerar jag den igen. Jag vet att den kan vara till stor hjälp. 

När en medarbetare avlider stannar företaget för en liten stund. Någon måste göra rätt, alla tvekar kring vad man ska göra. Finns det inte en plan är risken att ingen tar hand om personalen och ännu mindre kunder och partners. En handlingsplan att följa säkerställer att det ändå blir gjort. Här följer en användbar plan som du skulle kunna skräddarsy för ditt företag:

Innan något har hänt:

  • Fundera på var på företaget man skulle kunna ha ett minneshörn, med ett ljus, en ram med en bild på medarbetaren och en minnesbok.
  • Köp en ljusstake, ram och minnesbok, så att det är lätt att ta fram om något sker.
  • Skriv ner en handlingsplan.

Handlingsplan

  • Samla de närmast berörda teamen för att prata om vad som har hänt. Berätta var man kan få extra stöd. Berätta att ni kommer att ställa iordning ett minneshörn och säg att de kan skriva i minnesboken om de vill.
    Ansvarig: Teamchefen.
  • Skicka ut ett mejl till samtliga medarbetare. Berättar vad som hänt. Beklaga det inträffade. Berätta om personen och dennes värde för företaget. Berätta var de som vill ha extra stöd kan få det. Berätta att ni kommer att ställa i ordning ett minneshörn och säg att de kan skriva i minnesboken om de vill. Om företaget är geografiskt spritt kan ni be medarbetarna att mejla minnesord till en person, som skriver in det i minnesboken.
    Ansvarig: vd eller HR-chefen, alternativt den närmsta chefen om företaget är stort.
  • Kanske ska ni publicera mejlet på intranätet, med en bild av medarbetaren.
  • Gör i ordning minneshörnet.
  • Skriv ett mejl till människor som arbetar tillsammans med personen, men inte på företaget. Här kan det vara en vits att skriva olika mejl till kunder och partners. Erbjud även dem att mejla in det de skulle vilja skriva i minnesboken.
  • Innan mejet skickas ut ringer valda medarbetare till dem som arbetat tätt samman med den avlidna, för att berätta vad som har hänt. De kan använda e-postmeddelandet som stöd.
  • Skriv även ett mejl till dem som inte arbetar tätt tillsammans med personen men som ändå bör få informationen, och som kanske vill skriva i minnesboken.
  • Kanske ska ni anpassa denna text och lägga ut den på hemsidan. Även där kan man ange en e-postadress dit man kan skicka några ord till minnesboken.
  • Lägg in ett autoreply på mejlen och be avsändaren att kontakta en annan person för att få hjälp. Denna person ansvarar för att berätta om vad som hänt och vem som kan hjälpa dem i fortsättningen. Det finns nivåer på vem som behöver veta vad och denna person bör få instruktioner kring det. De som inte vet att en person har funnits, behöver inte bli informerad om att personen har avlidit heller. Man alla som har haft en personlig kontakt bör få information om vad som hänt. Det krävs lite fingertoppskänsla här och det bör inte vara en person som har sorg.
  • Kontakta familjen och beklaga sorgen, från företagets sida. Personligen, via blommogram eller ett telefonsamtal.
  • Informera de närmast sörjande på företaget om att ni har varit i kontakt med familjen och vidareförmedla eventuella hälsningar.
  • Uppdatera eventuell intranätstext med info om kontakten med de anhöriga. En del familjer vill lämnas ifred, andra vill bli kontaktade. Alla uppskattar en blomma, eller en hälsning via posten.
  • Företaget kan skriva en minnesruna till SvD och/eller DN. Företaget eller en kollega kan skriva under denna.
  • Beställ blommor till begravningen.
  • Uppdatera intranätstexten med tid och plats för begravningen om de anhöriga så önskar.
  • Överlämna minnesboken till familjen i samband med begravningen, eller efter denna.

Posted in Extern kommunikation, Intern kommunikation, Krishantering | Leave a comment