SammanSLAGNINGEN som misslyckades

En eftermiddag kallades samtliga medarbetare in till stormöte av vår vd. Han berättade att vi skulle gå samman med ett gäng som hoppat av en annan byrå. Jag minns att han skrev upp vilka kunder de hade på tavlan. Det såg ut som att de hade rätt kul kunder.

Samma kväll åt vi pizza och drack vin med dem. Det var väldigt trevligt! Efter det tog det ett tag innan vi flyttade ihop och började arbeta tillsammans. Det började gå snett långt innan dess.

Vi fick läsa den affärsplan som vi skulle genomföra. Den skulle göra oss till den kreativaste byrån i hela världen. De var givetvis höga på sin idé, men vi låg väldigt långt efter och kunde inte ta den till oss.

Vi undrade varför de inte var intresserade av vår input och vår expertis. Varför var det bara den nya, färdigskrivna affärsplanen som var i centrum hela tiden?

Det blev inte en lycklig sammanslagning. De två företagen blev aldrig ett team. Det blev i stället en ganska smärtsam period för alla inblandade och ett år senare hade de flesta som arbetade på företaget från början slutat. Då fick de nyanlända möjligheten att verkligen satsa på sin affärsidé, och kanske lyckades de. Jag är säker på att deras förutsättningar ökade mer och mer ju fler av oss som försvann.

Det är inte alls konstigt att sammanslagningen blev misslyckad. Vi hade aldrig tillåtit en kund att göra såsom vi gjorde.

De stormade in, visade oss en affärsplan och krävde vår hjälp för att förverkliga den. Det är ganska ovanligt att människor köper någon annans idé och genomför den. De borde ha kallat affärsidén för ett utkast, låtit oss läsa den och komma med förbättringsförslag. I en perfekt värld hade de backat ganska långt och låtit oss komma på vad de redan visste.

- Men det är svårt att backa när man har världens bästa idé, en utomstående rådgivare hade kunnat hjälpa dem med det.

De krävde vår respekt utan att fråga om vår kompetens. Ett förtroende handlar om att ge och ta. Om de hade lyssnat på oss hade vi förmodligen lyssnat på dem. Nu blev vi bara ledsna över att det vi gjorde och det vi kunde inte hade något värde. Vi stängde våra öron och öppnade våra gnälliga munnar i stället. De tyckte förmodligen att vi var skitjobbiga, och det var vi.

Jag vet att många av dem jag hade så svårt att förstå då, är otroligt duktiga på kommunikation, och att de ger värdefull rådgivning när deras kunder ska fusionera.

Jag minns den här tiden som ett talande exempel på att man inte kan genomföra stora förändringsprojekt utan hjälp från en oberoende rådgivare. När känslorna svallar agerar många på fel sätt och även den klokaste tar fel beslut.

Samtidigt är denna sammanslagning en otroligt värdefull erfarenhet som gör oss alla bättre på kommunikation kring förändringar.

This entry was posted in Förändringsarbete, Intern kommunikation, Krishantering. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>