Inledande scenario
Torsdagen den 20 september 2010 samlar Gunnar Svensson, vd på fastighetsbolaget x, sin personal på konferensanläggningen Thoresta Herrgård utanför Stockholm. Avsikten är att under två dagar bedriva kick-off med fokus på team work.
Teamet får alltså inte veta att det inkommer ett samtal till företagets huvudväxel i Stockholm klockan nio på morgonen. En man säger mycket hotfyllt att det finns två sprängladdningar utplacerade i två fastigheter som företaget äger i området kring T-centralen.
Strax efter klockan nio kontaktar växeln jourhavande fastighetstekniker på företaget och orienterar denne om det lämnande hotet. Fastighetsteknikern inser allvaret och tar på sig att ringa vd som befinner sig på konferens utanför Stockholm.
Fastighetsteknikern ber omgående växeln att ringa 112 och anmäla hotet till SOS Alarm. Operatören på SOS Alarm vidarekopplar samtalet till polisens ledningscentral, där en händelserapport om olaga hot upprättas. Hotet betraktas som skarpt och polisens skickar genast ett par bilar till platsen för att spärra av området.
Vid halv tio har fastighetsteknikern har ännu inte fått tag på vd Gunnar Svensson och börjar därför söka kolleger som han vet är med på konferensen utanför Stockholm.
Halv tio ringer den första journalisten till företagets växel och vill ovillkorligen prata med företagets vd. Journalisten från Aftonbladet uppger att de fått information om att det finns kraftiga bomber utplacerade i företagets fastigheter kring T-centralen.
Journalisten får beskedet att företagets vd är bortrest och inte tillbaka förrän efter helgen. Växeln har inga uppgifter om var vd Gunnar Svensson befinner sig.
Strax därefter har ytterligare två samtal från media inkommit. De vill prata med vd eller om det inte är möjligt med informationschefen.
Aftonbladet har nu gått ut med bomhotet på sin nätupplaga.
Kort efter Aftonbladets publicering på nätet ringer fru Andersson till växeln och vill veta om hennes man finns i den bombhotade fastigheten.
Kvart i tio bryter Radio Stockholm sina sändningar och informerar om bombhoten vid T-centralen.
Ytterligare polispatruller har anlänt till området kring T-centralen och börjat spärra av området, leda om trafiken, få bort människor från området samt påbörja arbetet med att lokalisera sprängladdningarna.
Polisen kontaktar företagets växel och kräver att en representant från företaget snarast kommer till polisens ledningsplats vid T-centralen för att stödja med kunskap om fastigheterna, ritningar, uppgifter om hyresgäster i fastigheterna samt utrymningsvägar.
Vid tiotiden får fastighetsteknikern kontakt med vd Gunnar Svensson och orienterar honom om hotet och läget.
SPELET KAN BÖRJA!
Det här var scenariot i korta drag för en kristräning jag, tillsammans med kolleger, höll i för en tid sedan. En dag vi förberett länge och som gav alla inblandade en dag fylld med spänning, stress, snabba beslut och kunskap om hur man reagerar i skarpt läge.
Vår kund hade samlats på Thoresta Herrgård i tron om att de skulle ha två dagars kick-off med workshops. Det ingen mer än vd visste var att deras krisplan skulle testas och med givet scenario så råder det inget tvivel om att förutsättningarna ställde höga krav på personalen som var med på kristräningen.
Testa gränserna
Vi pratar ofta om att vi måste ha krisplaner och känner oss väldigt nöjda när vi fått ihop en fin krisplan i en pärm där vi anser oss tänkt på allt. Det är dock få som tar det till nästa nivå, som vår kund gjorde, och verkligen testar sina krisplaner.
Argument för varför man ska testa sina krisplaner är många och jag ska ge er mitt absolut starkaste argument. Vi har ingen aning om hur vi som människor reagerar i en krissituation förrän vi själva har varit med om det.
Under en krisövning ges möjlighet att under kontrollerade förhållanden testa sina och personalens gränser. Företaget får ett kvitto på att personalen klarar situationer utöver det vanliga och även möjlighet att förbättra sig där det brister.
Resultatet av vår krisövning gav kunden kunskap om hur personalen reagerar och agerar i pressade och stressade situationer. Det utvecklade deltagarnas förmågor att agera och gav dem insikter och erfarenheter av att fatta snabba beslut under press, hur man kommunicerar i oklara lägen samt hur ledarskapet fungerar i organisationen – på ett sätt som annars bara kan upplevas i verkligheten.
